Från det vissna trädet har vi vårt ursprung.

Det trädet andas död och livnär sig enbart av as föda.

Det var i detta träd vi från födseln tillhörde och frukterna vi åt var av ondo.

Mes satan förledde oss liksom Eva och menade att vi visst inte skall dö.

Men så hände någonting.

Vi bröts loss från det gamla trädet och inympades i Livets Träd.

Nu är vi grenar i detta livets träd och vi vet att vi inget förmår av oss själva. Det har vi genom övning fått lära oss.

Men hur bär vi oss åy i det nya trädet.

Lever vi enbart av den sav som kommer från den Heliga roten?

Rom 11.6 varnar oss för detta.

Om förstlingsbrödet är heligt, är hela degen helig.

Och om roten är helig, är också grenarna heliga.

Men om nu några av grenarna har brutits bort, och du som är en vild olivkvist har blivit inympad bland dem och fått del av det äkta olivträdets näringsrika rot,

då ska du inte förhäva dig över grenarna.

Om du förhäver dig ska du veta att det inte är du som bär roten utan roten som bär dig.

Nu invänder du kanske: "Grenarna bröts bort för att jag skulle ympas in."Det stämmer, de bröts bort på grund av otro, men du är kvar genom tron.

Var inte högmodig, utan bäva.För om Gud inte skonade de naturliga grenarna ska han inte heller skona dig.